Kanske någon känner igen mitt försök att rita av ett foto av katten Sofia som en gång var mitt hemmaljus (det är ju alltid det roligt att komma hem till något som saknat en lite). Nu har det fått färg...
Det är något med att rita av saker som har en dragningskraft i mig just nu. Jag tycker alltid att det verkar vara en kul utmaning, medan jag gång på gång upptäcker att det är inte min grej. Jag har nyligen kommit på varför det inte är min grej, och jag tror verkligen inte att det handlar om begåvning eller teknik - om jag övade i några år skulle jag säkert bli riktigt duktig på det, utan det ligger mer i mitt intresse. Jag har inget sinne för exakthet när jag målar, utan ser mer på det som att när jag målar får jag leka med normer, bryta regler, experimentera. Samma sak händer när jag lagar mat, jag kan inte följa recepten utan kommer alltid på något till som jag måste testa... Exakthet ger inte rum för improvisation, ger inget utrymme att utforska och se hur långt man kan gå. Jag antar att om jag skulle tvinga mig att rite exakt skulle jag mer känna prestationsångest än frihet, och då skulle jag inte älska att teckna/måla.
Så skönt att man är olika!
/Inece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar