Välkommen!


Kort och gott, det är bara så. Jag har en massa kreativitet, som inte får plats inne i mig. När jag släpper ut den uppstår nya kreativa idéer. Här är "utsläppet", och du är välkommen att ta del av det. Det kan ibland smyga sig in lite annat också, lite funderingar eller vardagsglädje som jag vill stanna upp och fånga innan den ebbar ut till något grått... Du är som sagt välkommen, att läsa och låta det roa eller oroa dig!

onsdag 30 mars 2011

Mer än jag tror... - Vem är en förebild?

"Du är mycket mer ledare än vad du tror..." var ord som sades ofta under lärjungaskolan, och jag log och tänkte att det var ingen konst, eftersom jag tänkte om mig själv att som ledare var jag ett vandrande skämt...
En bild som jag vet, varken är eller var sann, men som jag ändå har svårt att förhålla mig till.

Så en fundering igen, har jag verkligen kontroll över vilket inflytande min framfart på jorden ger? De beslut jag tar, mina motiv, det jag berättar om, bloggar, målar, när jag någon gång uppmuntrar någon... Att jag finns till, andas, försöker göra världen till en bättre plats att leva på, gör det skillnad? Och varifrån kommer idén om att någon skulle få för sig att göra något, för att jag gör det? Jag har nog ganska lite inflytande, egentligen, kan jag ofta tänka - men vad vet jag om det?
Bloggerskan Kissie stör sig på att hon, och andra unga bloggare, får höra att de är en förebild bara för att de syns (en diskussion som finns att höra i detta avsnitt av Debatt), men jag tänker inte att det handlar om hur mycket man syns eller inte syns, huruvida man är en förebild eller inte...
Jag förvånas ofta över när människor tycker jag sagt något som var  värt att ta till sig, eller när de kommer till mig med sina svåra beslutsfunderingar (ser jag smart ut?). Jag tror inte det vore av mig ett schysst bemötande om jag skulle säga till dessa människor: "Jag är inte så smart, jag har säkert inget att säga", så istället lägger jag försiktigt fram mina tankar på vad jag fått höra. Frågar om det är något jag inte riktigt förstår, känner mig vansinnigt dum ett tag. Allt jag har just då är ett par öron, och en vilja att finnas till hands som är starkare än rädslan för att verka dum. Tänker jag på om jag uppfattas som en förebild? Nej. Det gör jag säkert inte.
När jag kommer på någon att klaga på sig själv, så kontrar jag ofta med vad jag tycker var bra, och då helt plötsligt var försöken att smälta in i väggen utraderade för ett ögonblick! En förebild? Jag bara existerar ju.
Med vad jag skriver här? Tror jag att någon läser och tycker: "Åh, vad smart!" och inspireras av det? Nix. Jag hoppas väl det, för någonstans vet jag ändå att jag har något att säga...

Men vem är en förebild? Alla som har något med människor att göra? Vilket i så fall blir de flesta... Jag tycker själv att jag redan skrivit om detta och sagt vad jag vill säga -  läs detta inlägg. Men jag ville skriva några ord igen.
/Inece

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar