"Självporträtt"? - 2. Rita av spegeln eller ett foto?

Jag minns en bildlektion i högstadiet, uppgiften var att rita av oss själv och vi satt där alla med varsin spegel och muttrade. "Men det blir ju missfostrigt!" suckade jag ljudligt frustrerat, och mina klasskamtater beordrade mig att sluta säga så. Det var mitt dåvarande favoritord för att uttrycka mitt missnöje med vad min penna och hand ställde till med, och självporträttsuppgiften tog för lång tid och blev aldrig slutförd.

Jag plockade mina foton och hittade ett från högstadiet, som jag tyckte om på något vis, och tänkte att jag skulle försöka måla av det. I min värld var det bara en övning i att försöka rita något från "verkligheten" istället för direkt ur min fantasi, och resultat kanske var sådär. Jag gillar inte näsor, ty de är svåra att måla.
Medan jag målar frågar, eller mer konstaterar, min mormor att det är ett självporträtt, men jag ser det inte så. Jag försöker rita av ett foto, och jo, fotot föreställer mig, men jag påstår ändå inte att det är mig själv jag ritar... Något komplicerat?


Fotot (Jag var inte alltför munter på den tiden...)

 Försök att måla av, vilket jag redan konstaterat inte är min grej...(Men ändå en smula intressant, att att jag känner igen min "dysterhet" från fototillfället mer i teckningsversionen än själva fotot?)

/Inece

Tidigare inlägg i denna självporträttserie kan du läsa här.