När blyerts på vitt papper aldrig målar färger,
fast jag önskar de skulle.
När jag försöker forma en mening
- utan ord
Var är du då?
När jag letar efter dig
i vimlet
Lyssnar till alla ljud
utan att höra din röst
och undrar vart jag ska gå
Då sätter jag mig ner och suckar
över att allt som jag hittills hittat
bara innehåller meningslöshet,
ger upp
för ett ögonblick
och ser
en klick av färg
ett ord att börja en mening med.
Jag hör,
tystnad
och mina egna försiktiga hjärtslag
och andas igen.
Tacksam, att jag får lov att börja om. Om. Och om. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar