Att jämföra.

De senaste två veckorna, har varit fulla med olika resultat. Vi har fått tillbaka tentor och reflektioner, redovisat litteratursökningar och artikelgranskningar. Vi pratar med varandra om resultaten: "Hur gick det för dig?" och det är lätt att börja en liten jämförelselek med vilka jag var bättre eller sämre än. Eller vem sa de smartaste sakerna på redovisningen? Det jag sa visade att jag läst artikeln och fattat begreppen, medan tjejen mittemot mig hade en väldigt bra frågeställning... Vad är bäst?

Jag har varit ute med pannkakskyrkan i min stad två helger i rad nu, och har vid ett antal kommit på mig själv med att jämföra mig med olika människor som är med: "Jamen, hon är så social och lättpratad och jag står här och är nog alldeles för blyg egentligen, jag borde vara modigare och prata mer". När jag den andra helgen stor där är det mycket mera folk, och jag undrar så smått varför jag ger mig ut på det så ofta, men satsar ändå. Jag småpratar med någon om vad pannkakskyrkan är, och lite saker i allmänt. De pannkakor jag steker serverar jag med ett leende och struntar i en känsla av panik som ändå finns där under ytan. Om jag skulle jämföra de båda helgerna, så gjorde jag "framsteg" från helg ett till helg två, men när vi hade avslutning av kvällen berättade en i vårt gäng om vad som hänt där han varit, en bit bort, och jag tänker: "Om jag ändå inte vore så socialt fel jämt hade jag kanske också fått vara med där det HÄNDER nånting". Känns det igen?

En sak som vi skulle påminna oss om på våga tala-kuren handlade om att jämföra sig. "Jämför dig med dig själv", skrev kursledaren på tavlan och vi skrev det i våra anteckningsblock. Att jämföra sig med andra leder en lätt till ett problem som jag beskrev i mitt förra inlägg. Är min poäng på tentan bara värt att vara nöjd över tills någon berättar att de hade bättre? Varför skulle jag inte få vara nöjd med att bli Godkänd, även om min kurskamrat fick 6 poäng mer och ett Väl Godkänt? Vi är ju olika, allihop, därför kommer inte alla få full pott på varenda tenta, och jag ska heller inte jämföra mitt resultat med mina kursvänner. Kanske är det så enkelt att de har pluggat mer, eller att de har bättre studieteknik och inte att de är "smartare". "Smartare" är inte heller tydligt, då en del människor är mer praktiskt lagda, och andra mer teoretiskt, därifrån kan man gå vidare till att någon kanske är fantastisk på att måla och någon annan verkar vara ett geni på att programmera datorer (två praktiska saker med stora olikheter). Delar vi upp världen i hur många saker det finns att vara bra på, kombinationer av bra egenskaper man kan ha så blir "bättre" och "sämre" ganska intetsägande. Vem säger att det är bättre att måla en bild, eller sämre att programmera en dator, eller vice versa? Om vi säger att bilden är målad med hjälp av ett program på datorn, kanske den som målar behöver lite hjälp med bildprogrammet ibland, någon som uppdaterar eller installerar det från början. Till och med i en grupp med människor som har liknande saker de är bra på, och liknande intressen (som min sjuksköterskeklass) kan man dela in i grupper efter vilket område vi är intresserad att jobba (ex ambulans/akutsjukvård) och ändå kan vi inte, egentligen, konkurrera ut varandra. Men vi kan hjälpa varandra, blanda olika människors styrkor i ett samarbete och man får.. just det: Samarbete. Laganda.

Hur skulle världen se ut om alla vågade samarbeta med varandra istället för att tävla mot varandra?

/Inece