Så, då var det dags igen. Att sätta mig inför en bunt människor och ge mig något att tala om. Den här gången är det en kurs, som ges som studievägledning på mitt universitet. I morgon blir min första träff, och eftersom jag inte kunde komma förra veckan på grund av praktiken känns det extra pinsamt. Alla andra har redan hunnit se varandra och jag kommer in på efterslänten. Kanske jag ska strunta i den där kursen? Få tisdagskvällarna fria, det skulle ju ändå underlätta i mitt hektiska liv..
Men vad blir det då med min "tala inför folk-rädsla"? Kanske går det bra ändå, men nu när jag ändå har chansen så kan jag lika gärna ta den. Egentligen vet jag ju att alla tankar om att hoppa av nu, är för att jag är nervös inför (för mig) första träffen, och för att stå inför ett okänt antal och prata om något som jag inte förberett än. Jag kan inte komma på vad jag ska prata om och jag får panik - jag kan inte improvisera ju!
Samtidigt tror jag att det kommer gå bra, bara jag bestämmer mig för vad jag ska välja, och väl har börjat prata, eller väl har pratat, kommer det kännas bra igen. Det är alltid innan det är så jobbigt, precis som idag. Jag övervägde att inte dyka upp på studenthandledningen av vår praktik, för att jag var så nervös över att tala om mina tankar i grupp. Men jag gick, och det gick riktigt bra.
Ibland kan jag inte förstå mig själv. Jag är ofta så nervös att jag gråter, och knappt hinner andas, inför såna här tillställningar ändå ställer jag mig frivilligt i situationer då jag måste klara av det. Varför ska de saker jag älskar allra mest, och allra helst vill göra var det som jag är mest rädd inför? Åh, så typiskt...
Med förhoppning om att morgondagen blir strålande, så lämnar jag den här dagen bakom mig, och återkommer med en uppdatering av hur det gick...
Sov gott!
/Inece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar