Välkommen!


Kort och gott, det är bara så. Jag har en massa kreativitet, som inte får plats inne i mig. När jag släpper ut den uppstår nya kreativa idéer. Här är "utsläppet", och du är välkommen att ta del av det. Det kan ibland smyga sig in lite annat också, lite funderingar eller vardagsglädje som jag vill stanna upp och fånga innan den ebbar ut till något grått... Du är som sagt välkommen, att läsa och låta det roa eller oroa dig!

söndag 4 oktober 2009

Som i för stora skor.

Hos min pojkväns familj brukar vi säga "praktiklant" istället för "praktikant", ett L hit eller dit kan ju inte spela någon större roll i språket heller, men "praktiklant" beskriver mer hur min praktik är. Det känns visserligen lite häftigt att berätta för alla som frågar att jag ska bli sjuksköterska, men sjuksköterskerollen känns komplicerad och min hjärna får alldeles för mycket tankar att tänka på. Jag går mest runt och är förvirrad, jag upptäckte att det var lättare än jag trodde att komma in i arbetsvanor från i somras, men inte utan att att jag då och då gör en massa misstag.
Vi ordnade frukost åt en av patienterna, som hade lite egna önskemål om vad en frukost skulle innehålla. En av undersköterskorna skämtade om hans matvanor och skyllde på LCHF och jag var tvungen att tänka länge innan jag förstod att hon pratade om en diet och inte någon sjukdom som krävde speciellt kost och som alla känner till.

Några dagar senare skulle jag få öva att ta blodtryck på undersköterskorna på min praktikplats. Länge stod jag och fumlade på med stetoskopet och blodtrycksmanchetten och ursäktade mig om och om med att "Jag är nybörjare på det här", innan jag faktiskt insåg att det inte finns någon som har en massa krav på att jag ska kunna allting och vara bra på det än. Senare kom en annan undersköterska och sa att jag fick prova på henne, och hon tog en stol och satte sig på, jag tänkte sätta mig på stolen bredvid henne, utan att tänka på att det var den stolen hon satt sig på. Så det fanns ingen stol och jag satte mig i luften och hamnade förvånat på golvet. Vi skrattade hysteriskt en stund.
Det har bara gått en vecka och jag stapplar runt i rollen som sjuksköterska som om det vore alldeles för stora skor och jag befarar att de kommer växa i takt med att jag kommer närmare min examen. Jag snubblar ofta, men jag får försöka igen.
Om de enda misstag jag nånsin kommer göra är att tro att LCHF är en sjukdom och sätta mig på stolar som inte finns så är jag nog lyckligt lottad - säg den praktikant som inte klantat till något nån gång när till och med proffs gör ju fel ibland...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar