"...för att du gör det." - Om förebilder

Att ha förebilder. Många säger att det är viktigt, vi behöver förebilder, och någon gång kanske det nämns i förbifarten något om "att vara en förebild". Det är kanske inte något vi tänker mycket på, jag tänker sällan på att jag av andra skulle kunna uppfattas som en förebild. Jag blev påmind om det för några månader sedan när jag pratade med min lillebror i telefon. Han berättade att han funderade på att bli första hjälpare, han hade hittat något papper om det och tänkt "Inece är ju med i det där och det låter ju på henne som att det är roligt."
Gissa om jag blev förvånad! Det var inte särskilt längesen jag försökte övertala honom att lära sig hjärtlung-räddning och första hjälpen, bara för att kunna vara redo om/när något skulle hända, men den diskussionen fick jag ge upp. Hur ofta kan vi inte tänka ibland att "det jag gör eller säger spelar ingen roll", fast vi det kanske egentligen är så att vi inte vet idag vilken roll det vi gör spelar. Vad vi gör spelar ofta en mycket större roll än vi tror. Många av oss är en förebild i olika sammanhang även om vi inte tänker på det. Men hur är man en bra förebild?

Att en person ska svara för allt vad man förväntar sig av en bra förebild, är kanske för höga krav, och ibland kan ju en i många ögon "dålig" förebild visa sig också vara bra. Till exempel kan jag lära mig av någon som klantat till sitt liv att det är en dålig väg att gå. Om jag har klantat till mitt liv kan någon som varit i samma situation och styrt upp sitt liv igen vara en motivation för mig att göra samma sak. Det verkar egentligen inte vara så mycket i människorna som är förebilder det sitter, utan mer i vår syn på våra förebilder. Förut fanns det människor som jag tyckte vara så bra att jag ville vara som dem. Jag ville kunna det de kunde, vara bra på det de var bra på, säga det dem sa... Istället för att som när jag började i Första hjälpen-gruppen såg hur en av de mer erfarna första hjälparna gjorde och bestämde mig för att jag skulle bli lika bra på första hjälpen som hon var, men jag skulle göra det på mitt sätt.
Som människor har vi ett inflytande över våra medmänniskor, oavsett om vi tänker på det eller inte.

Vilket inflytande vill jag ha när människor besöker min blogg? Eller träffar mig personligen? Vad vill jag lära ut med mitt sätt att leva? Jag säger ju ofta att det finns hopp för allt, att jag tror det är möjligt att komma över tala inför människor - rädsla, eller höjdskräck. Att ta sig ur olika slags problem. Strax innan nyår tänkte jag såhär:

Jag skulle vara ledare för en smågrupp under lägret, och det är inte första gången jag är det. Tidigare har de grupper jag haft varit väldigt tystlåtna och svåra att få igång alls, så vi har mest lekt. "Kanske är jag inte alls lämpad att vara ledare, kanske är det något fel jag gör som alltid får tysta grupper. Det är ju så pinsamt när det är så tyst, och om människor ger råd om att själv prata på om något. Jag är ju inte direkt så pratig, och har rätt svårt att få igång samtal. Kanske ska jag inte vara smågruppsledare ändå - jag har ju så många 'svagheter' som hindrar mig?"
Jag tycker om att se någon som är mycket bra på något jag själv vill vara bra på, men ibland kan få mig att känna känslan av att det kanske är ouppnåligt. "Visst de kan, men varför skulle jag kunna?" Samtidigt kan det väcka kämparandan: "De kan ju, då borde jag också kunna nån gång!" Jag blir fantastiskt motiverad av personer som har eller har haft problem att stå på scen att tala, men ändå ställer sig på scenen om igen och igen och gör det himla bra! Oavsett om det handlat om extrem nervositet innan, eller en stammning - det är egentligen inget hinder! De vågar, och det vill jag också göra. De inspirerar, och det vill jag också göra.

En tanke har bitit sig fast på mig, när vi ändå talar om förebilder, och om att vara en förebild. Om någon blir inspirerad av min blogg, så visst är det häftigt, men det vore bara en massa ord, om jag inte försökte leva efter det också. Tanken var, att berättande inte bara sitter i ord, och meningsuppbyggnader, utan i också i hur man lever, så utmaningen blir:

"Om du skulle berätta något med ditt liv, vad skulle du berätta?"

/Inece