Det var inte alls vad jag tänkte mig. Min tanke var att när Friteatern kom i närheten av där jag bor skulle jag tvinga min pojkvän att låna en bil, köra ut till byn för föreställningen, om jag så skulle betala hans biljett, binda fast honom - han skulle inte få lov att missa det! Istället blev det jag som fick bråka på honom för att han ingenting hade berättat om att hans skola skulle iväg och se Friteatern. Jag som fick lugna ner mig, och förvånas över denna bråkiga sida hos mig. "Ska jag fråga min lärare om du får följa med?" frågade min pojkvän lugnt, och jag svalde min känsla av att jag var en avundsjuk typ skäller ut folk som får det jag vill ha. "Fråga kan du ju alltid", svarar jag och vänjer min tanke vid att om jag inte får följa med ska det vara ok.
Föreställningen heter "På finska heter det Kaipaus" och följer tre människor ombord på färjan M/S Kaipaus. Det handlar om livet, vart är vi på väg, vart vill vi? Om att vara rädd, osäker och inte veta vad man vill med livet...
På något förunderligt sätt, lyckas Friteaterns föreställningar alltid gå under ytan på ett bekvämt sätt. Jag känner skrattande igen mig i karaktärernas funderingar, eller sätt att hantera livet på. Jag tar med mig tanken att fundera på senare, njuter av att se på bra teater igen. Min tidigare känsla av att jag är en bortskämd, oförskämd människa som bråkat till mig detta är försvunnen och kvar vilar ett leende av tacksamhet på mina läppar. Och en lite förvissning om att sammanträffandet och min uppstormning var rätt på något sätt. Det var meningen att jag skulle med, jag behövde se den föreställningen, för den mötte mitt liv så tydligt. Att stanna upp en stund och tänka efter, tänka i havsmetaforer om vart livet är på väg. Bland stormar och solnedgångar, ovisshet, äventyr, drömmar. Hela den där "Stanna båten, jag måste hoppa överbord!"-paniken, vad kommer den sig av? Varför längtar jag alltid någon annanstans, vart än jag är? Önskan om att någon kunde stanna tiden, tills jag bestämt mig för vart jag ska ta vägen... Alla tusen saker jag vill hinna med i ett liv som känns för kort , vad av allt är viktigt?
Hej, här svamlar jag på, när jag egentligen bara ville skriva ett litet tips! Om du gillar att se en teater någon gång då och då, om du gillar föreställningar som rör om under ytan, samtidigt som de får dig att skratta, om du ofta funderar över "viktigt på riktigt"-frågor, håll utkik efter Friteatern. Om du inte gillar teater, så kanske det visar sig vara värt att se ändå. (Tyvärr har de sluta köra föreställningen jag berättat om i detta inlägg, men det finns ju fler och kanske kör de igång den senare nån gång.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar