Nycklar.

Kanske borde jag som alla andra bloggare, skriva något om det gångna året, men jag vet verkligen inte hur jag ska sätta ihop en rättvis sammanfattning av alla månader, veckor, dagar, timmar som passerat. Det har varit så overkligt, så ofta, så många olika saker. Konstigt att följa kurskamraternas fortsatta väg mot sjuksköterskeexamen, och samtidigt gå en annan väg. Överväldigande att upptäcka hur många olika vägar jag skulle kunna ta, hur mycket som är intressant - ska man verkligen bara välja en sak att satsa på? Svårt, spännande, kämpigt, hoppfullt - ska ett ord verkligen kunna beskriva ett helt år? I så fall, vilket ord? Insiktsfullt.

Jag skrev om att jag letade efter min motivation att fortsätta sjuksköterskeutbildningen, och jag vill skriva mer på det inlägget. Jag letade på ställen som jag säkert inte skulle hitta någon motivation på, men jag hittade andra viktiga saker. För att fortsätta på bilden i det förra inlägget, så kallar jag dessa insikter för nycklar, och det är också för den roll jag tror de kommer spela på min fortsatta vandring.

Kreativitet:
Redan innan 2011 började det bli svårt att hitta balansen på  denna drivkraft. Jag har aldrig riktigt förstått hur jag ska förhålla mig till mina kreativa infall, ska jag kväva de och leva olycklig, eller ge de luft/utrymme och se hur de växer och växer oändligt. Det verkar inte finnas något slut för alla idéer och möjligheter. Det är ren och skär skaparlust som växer av skapandet.
Det blev målat och stickat, och när reaktionerna blev så mycket uppmuntran, så är det självklart att man inte slutar. Jag vet inte om jag någonsin har känt mig så fri som när jag under året har utforskat min kreativitet. Det är mitt andra sätt att andas, livsviktigt, för att kunna leva.


Självförtroende:
Jag trodde så länge, att jag + sjuksköterskeyrket var på väg mot katastrof. Jag gjorde inte många försöka att motbevisa det, utan lät uppfattningen ligga där orörd. När jag ibland hävt ur mig ett "Jag är inte bra på det där", har min pojkvän plockat upp det och reflekterat över det. "Vart är ditt självförtroende?" har han undrat, "och vad säger du att du är bra på då?" (Jag svarade att jag var bra på att klaga på mig själv.)
När jag nyårskvällen funderar över vad det är som gör att jag känner mig så stadig på golvet, som om det finns ett starkt rep som håller mig uppsträckt, inser jag att det är mina tankar som är annorlunda. Jag går fram genom avdelningen med tanken: "Jag är bra på det här!" och jag vet att det är inte bara en tanke - det är sant.

Jag ger inga nyårslöften, men dessa två insikter, ska jag vårda. Jag ska vattna dem och ge dem näring, se att de får finnas och växa i mitt liv varje dag, genom varje utmaning. Hoppas på att det nästa år har hjälpt mig att se och erkänna att jag är fantastisk -för det är jag... Egentligen.