Färgblurr - ett misslyckande eller en utmaning?

För snart två år sedan, när jag började i en bibelskola, ägnade vi oss under första dagen åt att försöka lära känna varandra. Vi fick göra den klassiska leken: att rita av sin kamrat mittemot utan att titta på pappret, och efteråt intervjuade vi varandra och presenterade för den övriga gruppen. Övningen att rita av varandra, har jag utsatts för många gånger, med samma misslyckade resultat: så jag bestämde mig för att försöka med något nytt. Med min ena hand på pappret pekade jag ut ögonens placering och sen byggde jag på. Jag hade ingen aning om hur det skulle bli, men när vi tittade på resultaten så hördes några imponerade kommentarer. En tjej i klassen sa bestämt: "Det ser ut som du vet vad du gör!" varpå jag försökte förklara att jag inte alls visste vad jag gjorde. För jag visste inte vad jag gjorde, det vara bara något jag var tvungen att testa!

Jag var skeptisk att skaffa den här bloggen, och ibland är jag tveksam till att fortsätta, då det ofta känns som ett skrytforum där jag visar upp mina någorlunda lyckade bilder och texter. Som om jag vet vad jag gör... Även om jag skrivit i början av bloggen att det är mina experiment. Det betyder ju att jag testar något inte vet hur resultatet blir. Med lite tur blir det ok i slutändan nån gång.
Jag vill bara poängtera det, för det det känns oärligt att få någon att tro något som inte är sant. Om någon tror att jag VET vad jag gör, så är det egentligen inte sant när jag bara TESTAR mig fram.

Så därför tänkte jag dela med mig av en sak som inte blev alls som jag tänkte. Färgerna flöt ut alldeles för mycket, och när jag tittar på det ser det ganska hopplöst ut...



Å andra sidan, tror jag inte att jag nån gång skulle ge upp just där! Om jag fortsätter experimentera kanske det går att rädda det hela på något sätt? Det återstår att se! :)

/Inece