Ordet inspiration kommer från ett latinsk ord; inspiro, som betyder "inblåsa" eller "väcka liv i" och i vardagligt tal har inspiration med kreativitet att göra. Jag behöver inspiration för att skriva ett blogginlägg, en dikt, eller för att måla en bild. Jag blir inspirerad och skriver en dikt, en novell, eller fångar något med min kamera. På lärjungaskolan pratade vi också om "inspiration" som något som kommer ifrån Gud. Som i 1 Mos 1:2, när Gud skapar: "Jorden var öde och tom.. och en gudsvind svepte fram..." Gud inspirerar med sin närvaro, med sin ande, men det tänker jag inte gå djupare in på nu, utan jag nämnde det för att poängtera att ett litet ord som "inspiration" kan ha olika vridningar, som ger lite olika betydelse, i olika sammanhang.
Inspiration är också någonting våra kroppar gör automatiskt mellan 15-20 gånger per minut. Andas in. I fysiologins värld är inspiration detsamma som inandning. Utandning heter exspiration. Inspiration, påminner inte känslan av inspiration för något kreativt väldigt mycket om känslan att komma ut en regnig, kylig höstmorgon och andas in ren frisk luft?! Just det andetaget känns så stort att du tror du kan leva på det hela dagen? Tänk om du bara skulle andas in, och aldrig ut? Tänk om du skulle bli inspirerad hela tiden, men inte få något utlopp för det? Om någon band fast dina händer, fötter, tejpade igen din mun och visade saker som väcker din skaparlängtan?
Innan jag flyttade hit, ägnade jag varje nyår åt att åka iväg på ett kristet läger. Ofta var jag på något seminarium om ledarskap, och när jag kom hem var jag inspirerad. Tillsammans skulle en kompis och jag starta en kreativ grupp mot ensamhet, som en studiecirkel, men det blev aldrig av. Vi kom så långt att vi planerade, jag glödde, min kompis tappade glöden och allt återgick till samma gråtrista liv, bestående av ett ensidigt jobb, tv-program, några fåstaka filmkvällar, det var mycket jag saknade då.
Eller om du aldrig andades in, utan bara ut? Om du var tvungen att vara skapande; skriva en blogg utan någon som helst inspiration?
Det är ju logiskt, man kan inte ge något man inte har. Ändå, är det många som gärna försöker. Jag minns att jag tiden runt högstadiet försökte hjälpa kompisar med självskadebeteende, eller ätstörningar att förstå att de var värdefulla, att det fanns bättre sätt att hantera livet på. Ibland funkade det...tills de upptäckte att jag höll på med samma skit. Hur skulle jag kunna ge mina vänner självskadefrihet som håller i längden, när jag inte hade det själv?
Ett andetag består av en inandning och en utandning, i precis den ordningen. I alla projekt vi har för oss borde också gå i den ordningen, inspiration, sedan exspiration, inspiration, exspiration.... Precis som när man ska blåsa såpbubblor, andas man ju först in för att blåsa...
Såpbubblebild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar