Efter att ha surrat med en vän, om en frisyr jag tyckte var häftig, sa han att han kände någon som kunde klippa mig om jag ville. Sagt och gjort, så smsade vi människan och bestämde en tid. Klockan 18.00 i måndags påbörjades en liten förvandling...
Jag visar bilder på hur det blev, när jag har några.
Det är lite läskigt att lägga sitt hår i händerna på en människa jag inte känner, jag vet inte om hon verkligen är så bra på att klippa som min kompis säger, det kan ju bli bra..Och det kunde blivit en katastrof!
I slutet av veckan ska jag till Vilhelmina på WinterWeekend, vilket också är lite utav en utmaning, eftersom det är lite som uppföljning av ett ledarskaps-seminarium jag var på i nyår.
I skolan har jag ett fördjupningsprojekt, som går ut på att jag just ska anta lite utmaningar jag ställs för i min "vardag". Men det kan bara handla om "småsaker", som att säga vad jag tycker och tänker, då jag oftast brukar sitta tyst och bara lyssna. Eller lite större saker som att våga ge mig in i lite ledarskap, fast att jag tänker att jag inte kan.
Hittills har det gått bra, så egentligen är jag bara lite feg.
Det händer lite saker hela tiden, och ur alla utmaningar, håller en "ny" Inece på att växa fram. En Inece som vågar lite mer, kanske.
Ibland känns det inte som jag är densamma som började blogga förra året. Jag vet inte varför, men när jag tänker på allt som jag "åstadkommit" sedan dess.
Då var min vardag grå och trist, utan utmaningar - Nu är livet mer utav ett äventyr (även om vardagen alltid är grå och trist ibland)
Då hade jag inga fritidsintressen, mer än att grubbla sönder världen lite grann - Nu har jag saker för mig hela tiden, jag träffar vänner, sjunger i kör, nya projekt...
Då var jag till och ifrån fortfarande kvar i mitt självskadebeteende - Idag är jag 8 månader skadefri.
Och hela framtiden ligger outforskad. Jag lever!
/Inece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar