I vintras nån gång, slog jag ihop denna min blogg med min gamla. Det kändes så krångligt att hålla isär de när de allt oftare gick in i varandra: mina reflektioner och mina bilder håller ofta varandra i handen.
Jag har tittat runt lite på den gamla bloggen (vars inlägg finns på den här bloggen också) och kan inte låta bli att smålite åt vem jag var när jag skrev då. Och åt hur mycket som förändrats: som beskrivningen på bloggen för att nämna något...
"Jag är en alldeles för tokblyg tjej med föreläsningsdrömmar. Jag är höjdrädd, men älskar bergsklättring! Jag är mer eller mindre rädd för det mesta, men försöker ändå göra det. Jag vill inte leva mitt liv begränsad av allt jag tycker är läskigt, och det ger mig inget annat val än att kämpa emot mina rädslor. En dag kanske jag lyckas övervinna dem, men om jag inte lyckas övervinna mina rädslor: ska de vara bland mina tillgångar!"
Inställningen att inte hindras av att jag är nervös eller rädd, kanske är det enda som stämmer i den beskrivningen. Föreläsningsdrömmarna, finns ju kvar, men "tokblyg" är kankse inte det första ord jag beskriver mig med längre. Lite blyg, visst, men mindre intensivt.
Förut var bloggandet till viss del ett sätt för mig att få mina tankar "sagda", eftersom jag inte vågade prata inför människor, men att skriva är en helt annan sak. Och ibland har jag ju faktiskt tankar som är värda att tänka på...
Att se tillbaka, på den tokblyga, höjdrädda, allmänt rädda människa jag var, är lite konstigt. Helt plötsligt är bloggen bara en utställning av sånt jag skapat och tankarna virvlar runt bland människor istället. Fast jag någon gång, för länge sen, trodde det aldrig skulle vara möjligt...
/Inece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar